Idag är det alltså 20 år och två dagar sedan Berlin-muren föll. Dessutom firar man idag Polens tjugonde nationaldag som fritt land och jag hade planerat att skriva ett inlägg apropå det.

Berlin-murens fall är onekligen en av världshistoriens mest dramatiska händelser och en viktig vändpunkt i Europas historia. Med tanke på det är det lätt att bygga upp höga förväntningar på vad som ska uppmärksammas och debatteras i samband med 20-årsdagen. Till min besvikelse verkar det inte ha blivit mycket av det. Problemet är tydligen att det inte är helt självklart vad Berlin-muren egentligen symboliserade. I svenska tidningars huvudledare uppmärksammade man "moderna murar" (DN: Fortsätt riva murar, Aftobladet: När ska muren rivas?, Expressen: Riv dagens Berlin-murar) i måndags. Det kan tydligen betyda allt från EU:s handelshinder, till regimen i Iran eller den nya muren i Palestina. Alla är väl viktiga frågor och giltiga metaforer. Men för de som levde bakom järnridån är händelserna -89 lite mer än bara metaforer. Mina lärare berättar hur de för bara drygt 20 år sen fick lön i form av ett stycke tvål och ett snöre med toalettpapper. Mittemot min föreläsningssal ligger ett av många gamla fängelser där man satt inlåst för sina åsikter. Här har man redan uppmärksammat såna företeelser under hela året (man passar gärna på att påpeka lite präktigt att Polen i princip redan slagit sig fritt när muren föll).

Eftersom man annars aldrig uppmärksammar den här delen av Europas moderna historia i Sverige, hade man kanske kunnat vänta sig att den 9 november skulle ses som ett bra tillfälle. Men det är tydligen inte nog med att vissa vänsterdebattörer brutalt bagatelliserar 40 år av stenhårt förtryck och grymt lidande (läs Björn Elmbrants helt osmakliga krönika). Även vanlig media och den politiska mitten ignorerar det system som plågade och formade halva vår kontinent.